Fältrapport

Det bidde så att bara jag (Emmily) kom iväg ut för att se den berömda MineCat:en, även känd som MAG-Cat, imorse. Den befinner sig i närheten av Kfar Sir, som ligger en bra bit från Kfar Joz och högkvarteret, så att trots att Billy, Ali och jag satte oss i bilen vid 8:30 var vi inte framme förrän strax efter nio. Nu är det väl förstås inte så att det är så långt fågelvägen, men kringelkrokvägarna bland kullarna tar ju en stund att följa...

Väl framme undgick vi för första gången det obligatoriska te- eller kaffedrickandet och kunde skriva in oss i besöksloggen och ställa oss att beskåda underverket omedelbart. Säkerhetsavståndet för den här maskinen är stort, Billy sade nånting om 300 meter, och därför fick vi snällt ställa oss en trappa upp i byggnaden på bilden. Det finns fler än en sorts risk ute i fält som ni ser...
Just det här området är faktiskt bara det andra som växtlighetsskäraren använts på. Den utvecklades av MAG speciellt för att röja växtlighet på klusterfält så det är lite spännande!

Den röjda mark som lite vagt kan anas på bilden avklarades igår, och det på 2,5 timme. Enligt Site Supervisor Khaled skulle samma arbete men utfört manuellt av hela laget (åtta man) tagit åtminstone fyra dagar. Tyvärr går det inte att använda maskinrensning av hela området, eftersom det dels är för branta sluttningar på delar av det, dels finns även olivodlingar på marken och maskinen är för stor för att komma emellan träden. Olivträd är väldigt kräsna och långsamt växande varelser som kräver stora investeringar men också kan ge god avkastning, och många markägare är förståeligt nog ovilliga att jämna sina dyrbara träd med marken om det på något sätt går att undvika.
MAG har jobbat på det här fältet sedan den 3:e den här månaden, men har alltså inte använt MineCat:en så länge ännu. Hittills har man hittat sju stycken M42/M46 plus en bit OXA.

Första publiceringen

Nu kan man läsa vår case study på MAG:s hemsida!

Den senaste tiden har vi arbetat dels med en ny proposal, dels förstås med exjobbet. Även om det är två skilda uppgifter så hänger de ihop och genom att studera bitarna ser vi mer och mer bilden av det stora pusslet. Vi håller fortfarande tummarna för att vår maskin ska kunna tillverkas och bidra till ett minfritt Libanon!

Så imorgon har vi bokat in ett möte med Billy & Hadi i verkstan plus ett besök ute i fält för att titta på MineCat:en när den röjer växtlighet, eftersom det inte givits tillfälle att se det tidigare. Men nu är det alltså äntligen dags! Förhoppningsvis kommer en beskrivning av uppplevelsen upp imorgon...

Hjältar, dårar och vanligt folk

Igår påbörjade vi en ny uppgift, som går ut på att skriva en case study-artikel för MAG:s nyhetsblad som kommer ut med jämna mellanrum, aktuellt nummer är "höst/vinter 2009/2010". Vi följde alltså med vår Senior Community Liason Officer Ali upp till Chouf för att prata med en äldre änka vars mark minerades under inbördeskriget. Bäst att inte avslöja några detaljer i förväg, men det var ett fascinerande livsöde vi fick berättat för oss!

Nu sitter vi alltså och filar på artikeln med tillhörande bilder och hoppas på att det hela inkluderas i nästa nummer. Vill man läsa lite gamla nummer av MAG news kan man gå till hemsidan och botanisera. Där kan man även hitta särskilda rapporter från Libanon om man är intresserad.

Fundraisingarbetet pågår fortfarande (naturligtvis) och förhoppningsvis kommer vi imorgon få en genomgång av lite nya delar av detta. Det ska bli spännande!

En tuff uppgift

Livet som praktikant har börjat sätta fart, ordentlig fart om man dömer av dagens hastighet. Jag har till och med sörplat i mig en halv kopp arabiskt kaffe när det var som stressigst. En delegation på besök. Men vi var så inne i arbetet att vi knappt märkte kamerablixtarna i rummet bredvid.

Vår första uppgift har verkligen gett en bra insikt i arbetet med fundraising. Vi har pratat och jobbat med en stor del av personalen på kontoret och börjat få en förståelse för hur allt arbete är kopplat till varandra. Det är lärorikt på många sätt. Allt från att försöka få en överste att hantera min svenska dator till att sätta oss in i ramadan-ledigheter och task-prioriteringar. Framför allt har vi lärt oss hur snabbt allting kan ändras åt ett helt annat håll. Så är livet i mine action-världen kära vänner.

Men vi tycker det är spännande att vakna upp varje morgon och inte riktigt veta vad som väntar. Ingen dag är den andra lik! Och fortfarande har vi bara jobbat inne på kontoret.

Det blev ganska svettigt på slutet, när deadlinen var passerad. Nästan lika svettigt som igår när vi tränade boxning i en källare i Tyr. Vår tränare kan nu dessutom titulera sig tvåa i världen efter en VM-tävling förra helgen. Vi är mycket stolta och glada för hans skull.

Nu åker vi ner till Tyr för att laga mat med våra vänner. En palestinsk rätt blir det i afton. Jag, Hanna, kan också glatt meddela att jag hittat en lägenhet och flyttar om lite mer än en vecka till ett alldeles eget litet krypin vid havet.

Mines Advisory Group

En helt vanlig torsdag sitter jag (Hanna) på kontoret och arbetar med vår första uppgift. Emmily har åkt iväg en tur upp till Choufbergen för att ta lite bilder till vårt examensarbete. Som första uppgift uppdaterar vi ett dokument som används i den, för en NGO (Non Gonvermental Organisation) som MAG, ständigt aktuella jakten på donatorer och pengar. Det är en bra första uppgift som kräver faktainsamlande och förståelse för hur organisationens olika delar flyter samman. Just nu så delar vi kontor med Albert som ansvarar för alla kartor och GIS (Geographical Information System). Vi diskuterar beräkning av kvadratmetrar och statistik och jag uppskattar hans tålamod med mina miljoner frågor.

Jag tänkte börja med lite bakgrundsfakta om MAG och deras arbete här i Libanon, för att ge en bild av vad det egentligen är vi ska syssla med under våra drygt två månader i landet:

Mines Advisory Group (MAG) har funnits sedan 1989 då det bildades av två brittiska bröder, efter att de i Afghanistan sett konsekvenserna av minor och andra oexploderade vapen och bomber. De bestämde sig för att arbeta mot en säker återuppbyggnad och framtid för konfliktdrabbade områden.

Mine Action handlar om mycket mer än bara ett fysiskt borttagande av minor. Ett av MAG:s främsta mål har varit att påverka beslutsfattare och sätta minfrågor på agendan. Därav även namnet ”Advisory”. MAG arbetar även med de andra pelarna av mine action; Mine Risk Education (MRE), Stockpile Destruction och Victim Assistance. Idag har organisationen över 3500 anställda och arbetar i länder som Kambodja, Sudan, Chad, Sri Lanka och Gaza. 1997 fick MAG Nobels Fredspris för sitt arbete bakom det så kallade Ottowa-fördraget som förbjuder användandet av personminor.

I Libanon består kontaminationen främst av klusterbomber och andra UXO:s (Unexploded Ordnance). MAG var den första organisationen att arbeta med akut röjning dagen efter slutet på kriget mot Israel 2006. MAG-Libanon arbetar förutom med Battle Area Clearance (BAC) av klusterbomber även med minröjning längs gränsen till Israel samt uppe i Chouf-området. Förutom manuell röjning använder sig MAG av en minröjningsmaskin (MineCat) och ett antal grävskopor med olika tillbehör. De är väldigt användbara för röjning bland husmassor, men används även ute på planare fält.

MAG arbetar nära den nationella L-MAC:en (Lebanese Mine Action Center) som koordinerar arbetet med samtliga minröjningsorganisationer i landet. Ett ansvar som nyligen överförts från FN till den libanesiska militärmakten.

---

Det var lite grundläggande om MAG. Nu börjar arbetsdagen lida mot sitt slut! Det blir en lugn kväll i vår lägenhet i Nabatieh.

Welcome to Lebanon!

Hejsan allesammans! Första inlägget i vår eminenta reseskildringsblogg!

Det är idag två veckor sedan vi anlände till landet. De första veckorna har mest handlat om att komma tillrätta i den nya lägenheten, träffa gamla (och nya) bekantskaper och gå igenom kontrakt och andra formalia. Igår började vårt kontrakt att gälla, så i kan nu stolt titulera oss praktikanter hos MAG!

Vi är båda mycket glada att vara tillbaka till detta härliga land med galen trafik och minst lika galet god mat. Det händer fortfarande att någon utbrister "Welcome to Lebanon!" på gatan och trots att det mesta känns bekant så får det oss åtminstone att dra på smilbanden. Och visst känner vi oss välkomna tillbaka. Tillbaka till ett äventyr som bland annat kommer inkludera röjningen av ett flyktingläger. Det är allt annat än vad man gör varje dag!